I begynnelsen

Midsommar 2009 vägde jag 127 kg. Det låter oerhört mycket men jag är dryga 2 meter lång så det är inget extremt. Det jobbiga var att ALLT satt på magen. När midsommarfirandet var slut så tvär slutade jag med kolhydrater och började lassa in fett. Samtidigt började ökande jag motionen. Första rundan i 2,5 km spåret (som dessutom syns från sovrummet) tog kring 23 minuter. Det ger en km-tid på dryga 9 minuter.


Försiktigt, mycket försiktigt, ökade jag springpassen. Varvade med längre ( 7km) promenader. Samt mycket svampletande under hösten tillsammans med min far och hund. Frugan sa till slut att nu vill hon inte ha mer trattkantareller.

Hur som helst. Första 3-4 dagarna utan kolhydrater stod hjärnan helt still. Kunde inte lägga ihop två stycken tvåsiffriga tal än mindre gångertabellerna. Det tog nog nästan en månad innan någon som helst hjärnaktivitet gick att uppmäta. Men vikten rasade. 2-3 kilo i veckan. MEN det räckte med en bjudmiddag med potatis och öl/vin för att hela den veckans viktnedgång skulle gå förlorad. Till lucia hade jag gått ner ca 17 kg. Det vill säga jag vägde 110 kg.

I dag (slutet av januari 2010) äter jag mycket måttligt av kolhydrater. När kolhydrater serveras tar jag ca hälften av vad tvååringen i familjen av pasta/potatis. Inget bröd och ingen öl. Kanske några salta grodor på lördagen (brukar köpa 8 st hårda salta grodor varje lördag). På denna kost (vill inte kalla det diet) håller jag mig mätt, magen är i perfekt skick, och har betydligt jämnare humör än annars samt att hjärnan funkar som ”vanligt”. Familjen är nöjd eftersom mina magproblem är borta, vi slipper ha koll vart närmaste toalett är när vi går på stan och gasutsläppen i hemmet har försvunnit.

Jag försöker logga 2 timmar träning på min pulsklocka varje vecka. Väger mellan 110-112 kg (BMI ca 27). Springer 5 kilometer på 30 minuter. Vikten är SAKTA på väg neråt

Sammanfattning

Jag mår bättre, bättre humör, piggare orkar mer. De första veckorna var inte roliga men värt allt.