För ca 8 veckor sedan kände jag att jag var på gång, på riktigt. Jag och en kollega hade kommit några veckor in i ett träningsschema som skulle mynna ut i en marathontid kring 4 timmar. Bara att orka springa hela 42 km är ju målet för i år. Att dessutom kunna göra det under 5 timmar vore BRA. En tid på lite drygt 4 timmar helt fantastiskt. Dit var jag på väg. Mådde bra! Då drabbas jag av det största bakslaget sen jag började träna. En indisk magsjuka. Ingen vanlig turistmagsjuka. Nej, en riktig där man ligger på sjukhus och får dropp och som rapporteras till smittskyddsinstitutet.
Sex veckor utan ett enda träningspass har sänt mig tillbaka till lågvattenmärket från i sommras. 4 km är jobbigt och tar 27 minuter. Försöker köra 4 * 4km i veckan. Men även denna ringa träningsdosen känns tung. SUCK SUCK SUCK.
Men varför klaga. Familjen mår bra och vi har jobb, hus och kombibilar.
Min egentliga fråga är den eviga. Vad äta?
Jag är skeptisk till broccoli, sparris, annat gräs, lax och keso. Kan man leva av sådant? Behöver inte riktiga män ägg bacon och majonnäs för att överleva? Familjen vill ha pasta. Jag är villrådig, trött, hungrig och utan matlust.
Har motivationen, söker orken.
Tio Sekunder tänker jag slå min storerbror med när vi springer "Jättelångt" år 2013
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Ja, klart man kan leva på keso och lax mm!!! Testa vettja. Använd i stort sett bara det som du är skeptisk mot i en veckan och utvärdera sen.
SvaraRaderaEtt tips är keso som du blandar med hackat hårkokt ägg. Blanda i lite dill också. Finfint som mellis eller frukost. LAx med grädde blandat med pesto ( röd eller grön eller bådeock), in i ugnen 200grader i 25 min. Heja heja!