Storfrämmat!

Vi har i dag haft besök av en av de trevligaste människor jag träffat. De kändes som om hon tillhörde familjen direkt när hon klev in genom dörren första gången.

Självaste Marathon Miavar på genomresa och ansåg sig behöva en liten ”bensträckare” på bilresan tvärs över Sverige. För mig var det ett långpass, det längsta jag sprungit sen Göteborgsvarvet.

Naturligtvis kom hon färdigombytt och klar. Hon fylle vätskeryggan och jag kramade barnen. Sen gav vi oss ut. Vi började med 500 meter fram till kartan där spåren börjar. Jag visade på kartan vart vi skulle springa och hon påstod att hon hängde med. Det tror jag inte ett dugg på. Men hon verkade nöjd med att det fanns frisk luft och en skog att springa i .

Vi hade bestämt oss för 6:20 tempo som jag normalt brukar orka hålla. Antingen pratade jag för mycket eller så gick det fortare eller så har jag bara fått sämre kondis. Under vår tur så blev jag tvungen att gå några gånger. Men eftersom jag har ultradrömmar så är ju det OK. Dessutom så var det ju så att ju mer jag gick desto längre fick jag ju ha henne för mig själv ;-)

Nu ät jag full med nya positiva tankar och inspiration för sommarens och höstens träning

Härligt att få träffa en så positiv människa som delar med sig av med och motgångar!


Ca 16 km

Ca 1h 50 minuter

Nästa gång hon behöver en bensträckare har jag lovat att det skall bli längre och gå fortare ;-)